What is Love..

Nu har jag tänkt.. riktigt mycket faktiskt..
På det här med kärlek, och varför inte jag har någon..
Ni vet, the old shit..
Jag är otroligt rädd för kärleken, på många olika sätt..
Jag är rädd att släppa in någon på livet, you know?
För om jag släpper in någon då kan den personen utnyttja det och såra mig rejält.

I hela mitt liv.. Har jag playat människor.
Jag har mått som bäst av det, aldrig släppt in någon..
Jag har alltid varit lycklig, glad och positiv, vad som än har hänt runt omkring mig.
Jag har alltid varit den som stängt ute alla slags känslor och aldrig mött dom.
Face to face..Never.
Och jag har aldrig haft planer på att göra det heller, men man kan inte alltid undan skjuta allting.

En dag för snart tre års sen.. Sommaren 07, träffade jag en pojke. Jag satt med ryggen emot, hörde hans röst och hans skratt.. Jag var kär redan då. Jag vände mig om och möttes av en pojk, som liknade inget jag sett innan.. Jag tänkte redan då.. Han ska jag ha, men han ska då fan inte få såra mig..
Jag hade två andra killar samtidigt.. Jag åkte iväg till skåne, i skåne träffade jag en tjej som helt jävla random frågade om jag kände den här killen då..
Och där fattade jag, i skåne av alla ställen så finns en tjej som frågar om honom.. Det var ödet, han skulle verkligen bli min..
Jag fick hans nummer och började smsa med honom.. Samma helg åkte jag hem igen, det var fest på Bastionen. Han var där.
Det började oskyldigt, jag låg i hans knä. Någon idiot kom fram till att vi skulle ha en puss tävling. Vem kunde pussa flest snabbast? (För övrigt så vann jag)
När tävling var slut frågade jag han " Vill du också ha en?" Och det är klart att han ville det, men det blev mer en kyss ni vet.
Han försvann där ifrån, senare mot kvällen så kom en massa människor och hela Bastionen var fylld. Killen stod och grovhångla med två tjejer, och aldrig i hela mitt liv har jag varit så avundsjuk. Jag gick en bit därifrån och han kom efter mig och fråga mig var det var.. Efter en stund så la han sina armar runt mig, log extremt nervöst och harklade fram orden. "Det här kommer låta som om vi går i ettan eller någonting, vilket du nästan gör haha. Nej men, vill du bli min flickvän?"
Och jag trodde jag skulle svimma just där och just då..
Men det är väll för fan klart att jag vill de! Va fan tror du ditt cp, tänkte jag.
Men vi blev tillsammans, andra gången vi hade träffats...
Det visade sig att bli den bästa sommaren i hela mitt liv..
Ingenting kunde skada mig, jag släppte han nära inpå, jag litade på honom.
Jag älskade honom, Han tog min oskuld, vi förlovade oss.
Alla runtomkring var en aning svartsjuka på vår lycka..
När det hade gått 8-9 månader, Gör vi slut, Killen har sex med en brud samma dag. jag blir otroligt sårad när jag får reda på det, vi reder ut allt och blir tsm igen.
vi gör slut igen och han har sex med någon annan.. När vi skulle fira 1 år, åker han iväg till Norge för att jobba.
Någon vecka efter får jag reda på att för 5 månader sen hade han sex med en gemensam tjej kompis..Där tog mitt liv slut, absolut...


Ni förstår varför jag hatar kärleken va??
Man blir inget annat än sårad.. Happiness or what?
Give me some fucking answer!!!!!

Det är många som har velat ha mig efter det.. Fast i snart två år har jag avstått från allt skit.. Jag har försökt, med tre personer..Det gick rent åt helvete ska ni veta, Första killen Andy, Visst helt okej faktiskt, men avståndet, glöm det.. Och allt skitsnack runt omkring oss pga av de.. Fuck no..
Andra, var en tjej.. Kim, Jag älskar den tjejen, och kommer då alltid att göra det. Men avståndet, ingen av oss pallar med det..
Se är det då Dannie kvar.. Jag fick riktigt starka känslor för honom, men han gjorde samma misstag som idioten före..
Så fuck no!

Så alltså.. Kärlek?? FUCK NO!!!
Men, jag saknar någon. eller något..
Någon gång är det väll min tur..
Men vem fan vill ha en patetisk och ful människa?
Whatever.. Jag klarar mig aight??
Jag klarar mig då alltid..

Fuck you..


Peace Out!!