Shit.. de här är fan inte klokt alltså..
Jag saknar kärlek.. eller är det idén av kärlek??
Jag har aldrig varit den personen som har behövt kärlek i livet..
Jag tycker bara det är idiotiskt.. Det finns ingen människa där ute i livet som skulle kunna ge mig de jag behöver.. right?
Jag kommer aldrig träffa personen..
Men om jag sparat ut mitt hår, färgar de ännu blondare och sen klä mig mer utmanande.. DÅ skulle jag nog få killar..
Men varför vara någon jag inte vill? Varför passa sig efter andra??
Det är väll de enda sättet kanske.. Jag vet inte, får fundera på de där..
Och för övrigt, jag har nog inte tårar kvar i kroppen.
Jag kan inte komma ihåg senast jag grät? Jag kan inte gråta länge. Det finns inget kvar inom mig som vill rinna ut och formas som tårar..
Det finns inga filmer eller någonting.. Jag saknar tårarna, det var en flykt i verkligheten typ..
Man sitter på rummet, ensam i sin stora säng och bara gråter.. Det är en sån jävla frihet alltså...
Inte ens Ps I love you får mig att gråta längre.. DET är illa!
Peace out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar