Blogga

Heej!
Nu ska jag prova det här med att blogga!
Vi får se hur det går för mig!
Här kommer jag skriva om mitt liv..
Vilket inte kommer bli det lättaste.
Men jag hoppas att ni kommer läsa och sånt där vettja..
Då börjar jag..

Jag vet att jag vart så sjukt konstig det senaste året..
Jag har förlorat många vänner, bråkat med ännu fler. Jag har fått nya vänner och haft roligt med dom.
Men jag har faktiskt förklaringar för allting..
Jag hade en pojkvän som jag älskade så enormt mycket, som jag aldrig kunde sluta tänka på. Detta var killen som va den första till allt!
Mina första kärlek, Den första jag litade på, den första jag kunde slappna av med, Den första jag skrattade riktigt mycket med, Den som tog min oskuld, Den första som älskade mig för den jag var...
Alltså som ni nu förstått.. Jag Verkligen ÄLSKADE den här pojken! Dagarna, veckorna, månaderna gick.. I början va allt perfekt. Helt underbart, precis som i sagorna ni vet. Så där jätte mysigt och romantiskt. Men efter några månader och en förlovning gick allt åt helvete.. Vi bråkade hela tiden, båda grät och förlät hela tiden.. Jag vet att jag inte gav han det så lätt.. Men när vi tjejer tvekar på våra partners så "testar" vi dom.. Se hur mycket dom kan stå ut med och hur mycket dom verkligen älskar en.. Och jag pushade nog på allt för mycket.. Men iaf, vi bråkade hela tiden. Båda sa saker vi inte menade.. Han gjorde saker som han säger sig ångra ( TVEKAR ) Det tog slut med honom.. Mitt liv började sakta gå neråt..
När jag hade förlorat honom trodde jag helt seriöst att jag skulle dö snart.. Men allt blev bättre mellan oss, vi umgicks hade sex, va på fester tsm.. Betedde oss som vi va tsm.. Detta va efter ca 11 månader in i vår förhållande.. När det va ett år så flyttade han till Norge samma dag. Jag va sjukt besviken och riktigt ledsen över det.. Men jag stöttade honom, han behövde nog det.. Jag va så kär i honom så jag kunde inte hålla på med nån annan när han va där.. Tills sen dagen.. Den dagen jag fick reda på det mest hemska jag någonsin vart med om! Jag trodde jag personligen skulle åka till Norge och slå ihjäl honom. Men nej, jag ringde honom tvingade ur honom sanningen vilket tog ett tag.. Och fick reda på att han vart otrogen.. Under vår förlovning.. Då gick mitt liv åt helvete.. Och när jag fick reda på vilka och att så många visste om det.. Det gjorde saken ännu värre..
Jag var på fest en kväll, några dagar efter jag fått veta det.. Jag blev full, arg som fan skrek och slog på allt o alla..Sprang iväg, svimmade ihop.. Jag kände hur mina muskler dog, hur det svartnade för ögonen och hur pulsen och mina hjärtslag försvann, mer och mer.. Jag kände då.. Nu är det dax, nu försvinner jag! Jag vaknar av att jag står upp och att Kensa står och försöker väcka mig! Jag kan inte tacka han nog för det!
Men som sagt, jag älskade honom Så otroligt mycket.. Vi fick bara mer och mer problem hela tiden.. Än idag håller allt på gå åt helvete tack vare allting..
Jag hatar han, men jag älskar han. Och jag kan inte sluta tänka..
Saknar du mig? Tänker du på mig? Älskade du mig? Vad gör du nu? Hur mår du?
Älskar du mig? Hatar du mig? Hur ser du ut? Vill du prata med mig? Förlåter du mig? Kommer det att bli som vi sa?

Dom frågorna vill jag så jävla gärna ha svar på.. Men är så otroligt rädd för svaren..
Är det någon som vet svaren?? Svara då! Jag är rädd för att fråga honom..
Trots att jag hatar han så otroligt mycket idag, så kan jag inte låta bli att älska honom och tänka på honom..Och att ja vågar skriva detta.. Det är helt otroligt.. för jag hatar att visa mig sårbar!
Att Hata dig är det svåraste jag gjort..



Sen dog min älskade lillebror Kenny.. Att förlora Kenny var verkligen det värsta som kunde hända.. Han var inte min lillebror.. Men vi hade vart bästa vänner i 13 år.. Han visste allt om mig, saker absolut ingen annan vet.. Jag visste allt om honom.. Våra familjer kallade oss syskon.. Vi har fått frågan så många gånger om vi var syskon.. då kollade vi alltid på varandra skratta jätte mycket och svarade ja samtidigt.
Så att förlora Kenny är verkligen det jobbigaste som hänt mig..
Och Marc och Fredrik var där som stöd! Men Fredrik och jag började bråka jätte mycket och det kändes som om han inte accepterade min lillebrors död, och att jag inte fick må dåligt över det. så där tog det slut helt och hållet mellan oss..Marc var ett underbart stöd! Jag kände verkligen att det fanns hopp om livet igen! Allt tack vare Marc.. Men bara nån vecka efteråt får jag reda på att Marc tagit livet av sig! Det var så otroligt jobbigt! och samma dag som jag fick veta det fick jag reda på att Daniella Dött i bilolycka! Tjejen jag hade känt i flera år och älskade så mycket!
Så år 2008 har varit mitt livs svåraste år!
Men det har även visat vilka som VERKLIGEN är mina vänner!
Och nu vet jag vilka jag verkligen ska hålla fast vid och vilka jag egentligen skiter i!!